(10/12) 5 dygn till havs och det firar vi!

Tänk att vi nu har varit ute i fem dygn, helt otroligt. Vi har haft lagom vind och tagit oss fram i ca 5 knop i snitt. Visst har det rullat en del men tack vare våra plåster bakom örat har det inte varit besvärligt överhuvudtaget. De har öppnat en ny värld för mig och Lovisa, en värd utan rädsla för att må illa och kräkas. Jag har kunnat laga mat, diska och hålla viss skola. Barnen mår bra och skolan har blivit ett roligt avbrott som gör att tiden går lite fortare. Vi har nu temat vatten, läser om livet i vattnet, hur haven skapas och ser ut och slutligen vad vatten egentligen är för något. Barnen har själva varit med och bestämt schemat för närmaste veckan och i morgon ska vi ha engelska.

I dag som sagt är allt på vår sida vinden har bedarrat ytterligare och ska öka i morgon. Men tack vare detta har vi fått en liten paus i rullandet. Solen skiner och det märks tydligt att värmen är på väg. Vi har dagen till ära ”tvagat oss”! Inte en minut försent. Den lilla poolen åkte fram på akterdäck och den fylldes med vatten. Alla samlades nakna på akterdäck och en efter en fick man sätta sig i poolen för att sedan bli översköljd av spannar med havsvatten. Schampo och tvål åkte fram och alla hjälptes åt att tvätta varandra. Underbart att bli ren och få tillbaka håret i normalt skick, i stället för på margarinstadiet. Vi hade roligt, solen sken och rena blev vi – kan livet bli bättre?

Efter lunchen som bestod av currykyckling med ris och grönsaker,  ville Lovisa göra äpplepaj och det fick hon. Fram med den rödrutiga kokboken och sen fick hon klara sig själv, lite hjälp behövdes när äpplena skulle skalas men i övrigt gjorde hon en underbar äpplepaj som vi åt tillsammans med vispad grädde till fyra kaffet. Vi hade en omröstning med pajen i munnen, om vi skulle gå in till Kap Verde öarna eller fortsätta och gå direkt till Västindien.

Det blev fyra mot en (Olof) och det innebar att segla direkt till Martinique alternativt Bequia. Olof övertygade oss om ett undantag, det vill säga att, om det blev så lite vind att risk fanns för motorgång skulle vi gå in till Cap Verde och vänta ut bättre väder. Detta säger ju något om hur vi har det nu ombord, familjen är nu tillsammans, ingen stress, inga bråk och rutinerna är väl inarbetade. Vi mår helt enkelt mycket bra här ute och ingen känner något större behov av att gå in i hamn. Vi ska nu äta middag, kassler i grönsaksragu och potatis, sen ska vi se på film och äta chips. Allt för att fira att nu har en fjärdedel av distansen avklarats (nästan….)
Vi har även lovat att hälsa alla som följer Elin att de mår bra och att förhållandena är toppen. Varmt och skönt och att de njuter i solen. För några dagar sen hade de sällskap av en flock delfiner som hoppade runt båten. Kalle har nu även fått igång kortvågsradion, vilket är ett lyft. Nu kan vi alla ha kontakt dagligen., även men de andra barnbåtarna som gick före oss och nu ligger spridda i passaden mellan oss och Västindien.  /Kristina