(25/5) Regndans på däck

Morgonen är värst för mig. Plåstren bakom örat mot sjösjuka har en bieffekt, en märklig muntorrhet. Den är så kraftig, att varje morgon börjar med illamående och får jag inte i mig något direkt så känns det som om jag ska kräkas. Om sömnen dessutom varit dålig på natten så ökar illamåendet och förmiddagen kan vara mer eller mindre förstörd. Men för det mesta räcker det med en smörgås och en kopp te i lugn och ro uppe i sittbrunnen. Olof har ansvaret för frukosten och brukar snabbt slänga ihop något när det är dags för mig att gå upp.
Denna morgon var speciell, både Gustaf och jag blev uppkallade till sittbrunnen av Olof och där såg vi något helt fantastiskt. Det var en dubbel regnbåge, som gick från ena sidan framför båten och ner på den andra sidan. Som i sagornas värld där båtar seglar under regnbågen och framför allt försöker ta sig till slutet på regnbågen, där det ska finnas en skatt. Vi skrattade och tittade länge och väl. Alla färger var representerade och de var så tydliga. Vi hade haft regn mer eller mindre hela natten och nu när solen kom upp fick vi denna fina gåva.
Regnet ökade och Olof var först ut och duschade i det överflöd av färskvatten som flödade från himlen. Det såg så uppfriskande ut, att tillslut var även jag med där ute i regnet. Regndropparna var stora och många. Vi fångade upp vattnet i spänner och helt plötsligt fick jag bara lust att dansa. Tur att vi var själva här mitt ute på havet för om någon sett oss skulle de tro vi var tokiga. Tvål och schampo yrde i luften medan fötterna flyttade sig i takt med musiken i mitt huvud. Armarna i luften och vatten störtade ner på min kropp, gjorde mig ren och klar i knoppen. Havet vid båten var täckt av ett regndis och dropparna studsade på vattenytan. Det väckte gamla minnen från när jag var liten. Vi hade en sommarstuga med en stor altan och vid flera tillfällen under somrarna hände det att ösregn föll ner från himlen och vi barn dansade med mamma medan regnet öste ner över oss på altanen. Det gav en häftig frihetskänsla i mitt inre att få släppa loss och vara tokig för en stund.
Lovisa kom upp i sittbrunnen och skrattade åt sin fåniga mamma men alla uppmuntrade min regndans där mitt ute på Stilla havet. Det kändes viktigt efter alla dessa nätter med duggregn som förstört min sömn (det blir då blött i sittbrunnen där jag brukar vila på min vakt), att ”vända på steken” och njuta av regnet, uppskatta det och låta det göra nytta. Det var härligt att få vara totalt tokig för en stund och njuta av att ha övervunnit irritationen över vattnet. Kanske denna dans stoppade regnet, det har nämligen därefter endast återkommit i enstaka skurar. /Kristina