Galapagos är inte bara djur och häftiga naturupplevelser, utan det finns även otroliga stränder. Dessutom är skillnaden mellan hög- och lågvatten stor, så när det är lågvatten kan man gå på kilometerlånga sandstränder. Det är varmt mitt på dagen men ”kallt” på seneftermiddagen och natten. Vi har till och med tagit fram små filtar för att inte frysa. Men som sagt, mitt på dagen är det varmt (30 grader), och denna dag skulle vi ha picknick på stranden. Vi skulle mötas kl. 12 vid en rastplats precis vid ingången till naturreservatet. Det skulle finnas en grill där, men vi hade inget att grilla och var för trötta för att skaffa något, så jag hade förberett kyckling och couscous.
Vi bestämde oss för att gå. Det är viktigt att röra på sig när man har chansen, men det visade sig vara en rejäl vandring, säkert mer än 6 km. När vi gick ut på stranden den sista biten och såg alla så kändes det skönt. Birk och Temoe kom springande och sista biten gick fort.
Väl framme bjöd Jean Philippe oss på öl, det var jättegott. De kämpade med att få grillen tänd. Det fläktade skönt vid bordet men det gjorde det inte lättare att få igång grillen. De andra hade fått tag i Wahoo (god matfisk som vi ännu inte lyckats fånga själva) som grillades tillslut. Det var fisk till oss alla och den serverades med salt, soja och lime. Philippe berättade att man ska ha färsk ingefära till och visade oss hur man åt fisk i Marquesas. Där är fisk en stor del av huvudmålet och tillbehören äts vid sidan om. Vi åt med händerna och fisken smakade gudomligt.
Barnen lekte i sanden och badade i vågorna. Vi vuxna blev bjudna på hemmagjord passionsfruktsrom. Passionsfrukt finns i massor här och de kostar nästan ingenting (12 st för 1 dollar). Vi pratade mycket och höjdpunkten var när Philippe berättade om första gången han red. Han körde mycket motorcykel hemma och hade kommit till bondgården med gott självförtroende. Han och hans kompis trodde inte det kunde vara märkvärdigare att rida än köra motorcykel, så de ville ha ”lite kräm” i hästarna och det fick de. Philippe ramlade av efter att ha försökt att stoppa sin häst som reste sig och kastade av honom. Nästa gång åkte han av i farten. Han berättade detta både i ord och charader. Alla skrattade och vi gav honom namnen på de lugna hästarna, som vissa av oss hade på utflykten till vulkanen. De skulle nämligen göra samma utflykt som vi gjorde.
Tiden sprang iväg och vakten från nationalparken upplyste oss om att vi var tvungna att röra på oss. Det beställdes två taxi (pickuper) och flaken fylldes av barn och vuxna. Vi stannade till på en bar och tog en öl, sedan bar det av i jollen ut till Miss My. Mörkret var kompakt och efter en stunds navigerande mellan reven med jollen såg vi åter de välkända juleljusen som lyser upp vår sittbrunn när det är mörkt. Juleljusen fick vi medskickade från Sverige för att sätta upp i båten när vi skulle fira jul, men när vi tog ner julpyntet efter julfirandet på Atlanten, tyckte vi de var så fina så de fick sitta kvar. /Kristina