På Atlanten blev vi fascinerade över alla flygfiskar som hoppade och flög i vågorna. Det var inte så svårt att förstå, att när båten kom i vägen så landade en och annan på däck. Varje morgon gick vi ut och slängde i flygfiskar, som mött sitt öde på vårt däck. Olof fick en i ansiktet en gång när han låg i sittbrunnen och vilade på sin vakt och vi hittade dem stenhårda och torkade på de mest konstiga ställen.
Här på Stilla havet (undrar stilla(!) hur havet kunde få detta namn?) har vi fått stifta närmare bekantskap med en annan vattenvarelse, bläckfisken. Denna är inte lika mysig då den släpper ut bläck och klibbar sig fast i underlaget. En av mornarna när Olof som vanligt gick ut för att ”städa däcket”, kunde han räkna till totalt ett femtiotal bläckfiskar och flygfiskar som låg spridda runt däcket. Jag gissar att man kan skiva upp och fritera eller steka bläckfiskarna men de ser tyvärr inte speciellt aptitliga ut med sina stora ögon, små tentakler och långa koniska kropp. De är ca en decimeter långa och luktar inte särskilt gott efter några timmar på däck. Lite längre fram på dagen hördes ett skrik och vrål från salongen, Gustaf skrek och vi sprang i full fart ner i salongen. På hans ben satt ett litet blötdjur som kommit in genom takfönstret som nästan alltid är öppet. Den hade släppt bläcket och var lagom knådad, men satt ändå tappert fast. Till slut fick vi loss den och slängde den över bord.
Senare samma kväll var det Olofs tur att bli överfallen, han gick ner för salongstrappan och smock så satt en på hans bröst. Den stackaren var levande när den kastades över relingen och undra vad den tänkte. Förmodligen kommer den inte att hoppa upp på några gröna farkoster någon mera gång.
Nu kan man tro att detta skulle vara allt, att varje morgon gå rundan för att kasta ett antal bläckfiskar överbord, men ack så väl är det inte. I går började det lukta konstigt utanför toaletten. Till detta kan det ju förvisso finnas flera ganska naturliga förklaringar, men denna gång gick våra misstankar i andra banor. Det märkliga var dock att det inte luktade fränt på samma sätt inne på toaletten. Vi kläckte ganska snabbt idén att det var en bläckfisk som gömt sig någonstans. Vi letade förtvivlat men hittade inga spår efter blötdjuret och kom fram till, att det sannolikt var lukten från en väl gömd bläckfisk på däck som letat sig ner genom den förliga däcksluckan. Vi brukar även kunna hålla denna öppen lite på glänt till sjöss, då den delvis täcks av vår lilla hårda jolle. Nåväl, det blev lunchdags. Vi skulle äta Wok på kassler och grönsaker och jag behövde en ananas på burk. När jag tog bort en dyna i salongen för att komma åt konservförrådet så fann jag dem! Två bläckfiskar hade lyckat leta sig ner och parkera sig bakom en sittdyna i salongen. Svart gojs fanns runt omkring dem och på dynans kant. Stanken var inte alldeles angenäm. Det var första gången som tummen och pekfingret fick hålla i näsan medan andra handen tog bort liken med hushållspapper. Sanering, lukta gott och en tvätt när vi kommer fram får bli lösningen. /Kristina