Dags att flytta på sig, vi är nog alla lite trötta på Prickly Bay och ville se något annat. Vi ger oss av till Clarkes Court Bay och ankrar i en liten skyddad vik med bara fyra andra båtar som sällskap. Det ligger ett litet rev precis bredvid, ingen tid att förlora, ner med snorklingsutrustning i jollen och så bar det av till revet för att snorkla innan det blev för mörkt. Roger fick vara hemma på båten med de små medan vi andra gav oss av.
Att snorkla är alltid lika fascinerande. Det är som att besöka en annan värld, en värld man känner så lite till. Detta rev var delvis dött men det fanns ändå mycket att se, koraller i olika formationer, stora ”hjärnor”, trumpetliknande grönaktiga långa ”fingrar” och fiskar i alla möjliga färger. När vi dyker ner syns färgerna bättre och lägger man sig helt stilla kommer det fiskar från olika håll. Vi kunde inte stanna speciellt länge för mörkret knackade på dörren.
Nästa dag på morgonen, bär det av till en strand vi spanat in dagen innan på väg mot ankarplatsen. Stranden är inte särskilt lång, kanske ett par hundra meter. Det är uppenbart att den i någon mening är privat. Besättningen på en fransk båt har dock berättat att allmänheten har rätt att vistas på alla Grenadas stränder. Det är därför vi ”törs” dra upp jollen på denna ”mönsterstrand” med sin fina sand. Angränsande till stranden finns en anlagd park. Hängmattor finns uppspända mellan kokospalmerna. I ena änden av stranden finns en liten hamn. Två vattenskotrar är parkerade vid bryggan under sina solskydd. I andra änden av stranden finns en stor byggnad med terrass och panoramautsikt ut över havet. Tack vare palmerna i parken kan vi få lite skugga där vi sitter längst upp på stranden. Att beträda själva parken skulle genast innebära att vi skulle bli avhysta av vakterna som mycket diskret ”patrullerar” området. Som det nu är har vi hälsat på dem på avstånd och vi känner att vår närvaro är accepterad.
Skolan gick inte speciellt bra denna dag, det är svårt att upprätta en bra skola när det är så mycket annat som distraherar och drar en bort från arbetet. Vi fick sitta ganska länge för att komma igenom det som stod i planeringen. Vi hade samhällskunskap denna morgon. I det lilla sundet vi hade framför stranden blåste det friskt.
Vi kunde se hur en liten katamaran (Hobie cat) med två personer ombord kämpade för att ta sig fram mot vinden. Plötsligt ropar Roger, ”De har kapsejsat”. Olof och Roger var ute på några minuter och hjälpte till. Olof plockade upp paret, som hade seglat katamaranen, i vår jolle och Roger seglade tillbaka deras katamaran till hotellet/stranden där de bodde. Det festliga var att Roger bara några dagar tidigare hade hört sig för om möjligheten att hyra en liknande katamaran för ett par timmar. Strax kom personal från hotellet i en liten motorbåt och de två pensionärerna kunde gå över i den. När väl Roger seglat in katamaranen med Olof i vår jolle som följebåt till hotellet Phare Bleu resort så blev de bjudna på ett par öl som tack för hjälpen av pensionärsparet som visade sig vara engelsmän.
På stranden började vi bli hungriga, så Karin och Olof (som nu kommit tillbaka) åkte till båten för att fixa picknicklunch och när de kom tillbaka med goda äggsmörgåsar med kaviar, var alla nöjda och glada. Det blev härliga bad och vi hittade jättefina snäckor som vi sparade och tog med hem. När det var dags att packa ihop våra saker för att åka hem fick vi besök på stranden av, som vi förstod det, föreståndarinnan på ön. Vi fick en trevlig pratstund. Hon berättade att ön mycket riktigt var privat men bekräftade även att det var helt i sin ordning att vi utnyttjade stranden. Hon gav oss tips om vad vi kunde se på Grenada och önskade oss en trevlig fortsatt vistelse.
Idag vet vi att ägaren till ön är ”ägaren”/vd’n på företaget ”Cap Gemini” När vi packat ihop allt stack vi över till Phare Bleu Marina för att titta på ett före detta svenskt fyrskepp, som tagit sig hela vägen hit. Mycket märkligt att se, inte bara för att det var första gången för oss som vi såg ett fyrskepp utan naturligtvis för att det var svenskt, svensk text fanns fortfarande att läsa ombord. Det fanns mycket bra information om fyrskeppets bakgrund. Dess namn var ursprungligen ”Västra Banken” och det hade fungerat som fyrskepp i Bottenhavet, utanför Gävle. Nu användes den bl.a. som marinans kontor. De gamla hytterna hade byggts om till toaletter och duschutrymmen. På övre däck finns en fin restaurang. /Kristina