(30/9) Världens vackraste och mest påkostade Akvarium

Vi tog tåget in till Lissabon. Det är som att åka från Haninge med pendeltåget in till Stockholms central, det tar ca en halv timme, fast utsikten är desto vackrare. Tåget går vid vattnet och utsikten är fenomenal. Väl framme bestämde vi oss för att åka till det stora Akvariet som byggdes inför världsutställningen år 2000. Det ligger i ett område med flera museer, köpcentra och restauranger precis utanför stadens östra sida. Området heter Vasco da Gama – ganska passande, och det är söndag, vilket innebär att inte mycket är öppet inne i den gamla staden. Ett gäng poliser kom till undsättning, då även turistbyrån var stängd. De berättade gladeligen att man kunde åka buss ut till hållplatsen ”Oriente” och det var garanterat öppet. Han var så pratglad, verkade som han gillade både att få prata engelska och att vara turistguide. Han passade gladeligen på att  även tala om andra ställen man bör se i Lissabons centrala delar (så som Belém, borgen, gamla östra stadsdelarna etc.). Barnen höll sig på avstånd. Efter det tidigare mötet med spansk polis så har respekten för dessa uniformer ökat avsevärt.

Akvariet var något verkligen i världsklass, inte överdrivet utan verkligen värt både pengar och tiden. Vi såg först en temporär utställning med sköldpaddor och sedan huvudutställningen. Det som slog oss var miljöerna som var så välgjorda och med ett så detaljrikt marint liv att fiskar och djur verkligen verkade trivas. Det kändes inte som djurplågeri, vilket jag är extremt känslig för, utan även växtlivet frodades och de små djuren,som levande korall, anemoner, små kräftdjur etc. fanns liksom med naturligt överallt. Det var verkligen som att sätta ner huvudet under vattenytan och hälsa på i en ny värld. Barnen älskade det och var helt fascinerade, vi tänkte att detta kunde vara en bra början inför framtiden. De har nämligen blivit oerhört fascinerade av havet och dess invånare, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det faktiskt är vår ”trädgårds tomt” nu för tiden. Men detta kan även vara skrämmande, de läser om exempelvis hajar och då kommer frågan hela tiden. ”Finns det haj här?”, lite tjatigt då det inte är förknippat med helt positiva känslor.

Nu kunde de se hajar simma bland andra fiskar och se att de minsann inte åt upp alla eller tog en tugga, inte ens i den enorma solfisken som låg som en stor klump med små fenor, stilla i vattnet. Dessa kan förresten bli 3 m långa och väga 2 ton, de ligger vid ytan och finns ute i atlanten. Prata om fiskfärs om man skulle stöta på en sådan, eller ståldragspel kanske.

Det blev en lång dag och inte förrän på kvällen kom vi ut från akvariet, alla var trötta och jätte hungriga. Vi gav med oss, fest skulle det var – barnen fick Mc Donalds – men när vi väl kom till köpcentrats restaurangdel, så fanns det även andra snabbmats- restauranger där. Besvärligt att välja men alla fick tillslut den mat de ville ha. Gustaf och Lovisa åt mat från det stora Mèt, Emil åt från Pizza Hut och vi andra tog barbecue. När vi väl satt i jollen hem så var klockan sent, becksvart, inga lanternor på båten och nattbrisen hade kommit in. Sängen och sömnen var mycket välkomnande. /Kristina