I dag är det Olofs stora dag, han fyller 45 år och det ska firas på gammalt traditionellt sätt, så som vi alltid firar. Vi hade tidigare varit runt i Boira och letat efter present till honom, inte lätt vill jag lova. Det fanns mest prylaffärer och vi vill ju inte ha mer saker ombord. Men tillslut hittade vi en gris , som höll ett hjärta där det stod ”I love you” och en röd plast mugg med ett handtag som såg ut som ett hjärta. Nu fick han sin egen mugg att dricka kaffe i och grisarna är ett intern skämt som vi haft länge att vi är familjen gris.Det var ifrån början ett barnprogram men här ute till sjöss passar det ganska bra, med en båt utan dusch och varmvatten . Tänker inte gå in mer på detaljer. På morgonen gick vi alltså upp tidigt, gjorde en chokladtårta som innehöll grädde, sylt och aprikoser och med lakritsgodis som dekoration (trodde det var saltlakrits, tji fick vi). En fyra och femma var självklart på tårtan och de lyste fint i mörkret. Vi dukade och tog fram presenterna. Det fanns även några hemmagjorda. Sedan blev det sång och tårtätande tills alla mådde illa.
Det var mer eller mindre vindstilla så det blev motorgång till Baiona, som var vårt nästa stopp. Solen sken och det blev fina två timmar. Vi hade bestämt oss för att gå in i marinan Baiona Puerto Deportiva. Dels för att kunna fortsätta fira Olofs födelsedag och få det lite bekvämt och dels för att tvätta vårt enorma tvättberg som nu fyllde hela biblioteket bakom navigationsbordet. Tidigare luktade det lite avgasångor inne i detta utrymme, som ska vara en koj mer är förråd, men det har nu ersatts av ett tvättförråd, som påkallade ett omhändertagande. Vi gick som sagt in och la oss långsides. En kort, satt och lite butter man kom med bestämda steg ner för bryggan. Olof var den som mötte honom först när han hjälpte oss att förtöja. Olof frågade om pris per natt och efter ett kort samtal i radion sa han på staplande spanskengelska 43 . Det var solklart över budget så Olof tittade på mig och jag försökte på stapplanade engelsspanskfranska fråga om vi kunde stanna för att tvätta. Attetyden blev avsevärt bättre när vi fram och tillbaka försökte prata om tvätt. Det var rena rama charaden och hade några andra sett oss hade de skrattat gott. Han visade stor respekt och gav oss tre timmar, fri tillgång till vatten och el. Dessutom tre passerkort så vi även kunde duscha, vilket vi förstod långt senare, då duscharna låg utanför området. Våra charader var dock inte tillräckligt bra, för han menade att det fanns en kemtvätt utanför där man kunde lämna in kläderna för en smärre förmögenhet. Dessutom var denna stängd då det var siesta (som löpte under dessa hela tre timmar vi fått). Det var bara att traska tillbaka till båten och tvätta för hand, vi hade ju fått fri tillgång till vatten och gasolåtgången skulle ju ändå bli billigare än kemtvätten.
Vi slet verkligen och jag förstår nu varför tvättmaskinen var en revolutionerande produkt för kvinnorna och startskottet för den kvinnliga frigörelsen. Fy farao för att vara slav under kokande vatten, tvättmedel och dessa eviga sköljningar. Olof fick minsann slita lika hårt och efter tre timmar var vi klara med i alla fall hälften av tvätten. Alla lakan och stora plagg åkte tillbaka i påsar igen och stuvades in i biblioteket. Ett exta pluss i kanten var att däcket var tvättat och saltet ett minne blott, vattentankarna var fulla och vi var mycket nöjda med vår insats. Någon gång mitt i tvätten kom en stackars hamnkille förbi, stannade till, tittade i sina papper men efter att jag gett honom en strängblick, tittade den stackaren ner i marken och gick snabbt förbi. Ingen
stör en kvinna i tvätten!
Efter ankring i bukten åkte vi in med jollen och skulle äta födelsedagsmiddag. Vi gick runt i myllret och söp in atmosfären. Detta var staden där Columbus utgick ifrån när han skulle segla till den ”nya värden”, eller vad han trodde var Indien. Det skulle finnas en kopia på hans skepp och ett museum, men skeppet var på reparation och tillbaka i mars och där försvann även museet. Bakom strandpromenaden finns hus från medeltiden välbevarade med smala gränder och små restauranger eller pubar överallt. Tecken och statyer som visar på stoltheten över sin historia, symboler för vetenskap och upptäcktsresande till främmande kontinenter kan du hitta på flera ställen.
Vi gick där men upptäckte snart ”några små” svårigheter. Vi förstod inget på menyerna, restaurangerna var tomma och vi kunde inte göra oss förstådda. Det var bara att leka charader igen. Vi skrattade gott och till vår stora glädje hittade Lovisa en meny på engelska kombinerat med spanska. Intensivkurs i kulenariska språket och vips visste vi lite mer. Vi landade efter ytterligare promenad tillbaka på denna restaurang. När vi satte oss ner visade det sig att de inte serverade middag förrän kl. 20. 30, men så kom hovmästaren springande och vi fick sätta oss ner i alla fall. Alla pustade ut, vi var vrålhungriga. så när vi fick menyerna i våra händer var vi lättade över att på Olofs födelsedag veta vad vi beställde. . Barnen ville ha pizza sedan tidigare och vi vuxna tappas till förrätt. Sedan kom det in en liten gasolgrill och vi fick grilla vårt eget kött. Till detta fick vi hemmagjord pommes frites. Vi åt tills vi storknade och tog in mer och mer
. Vi fick en chock när notan kom in och han bara hade uppgivit en och en halv rätt istället för två (en rätt var för två personer). Vi förtjänade helt klart en glass var som efterrätt medan vi strosade lugnt ner för strandpromenaden. Nu var det liv och rörelse i alla restauranger och vi bara njöt av denna underbara kväll. Olof vill hälsa alla och tacka för gratulationerna på födelsedagen, det värmde att läsa dessa från er alla. /Kristina