Nu har vi tagit oss till en liten strand som ligger i Ria de Vigo. Det är den tredje stranden i raden av tre ut mot infarten till Rian. Tror att den heter Ensenada De Barra. Men är inte riktigt säker. Vi har ankrat inne i viken. Båten Litturina ligger där och de har en son i Emils ålder som heter Oliver. Emil har sett fram emot att få träffa någon i sin egen ålder, så detta är en stor dag. Det dröjde inte länge förrän det knackade i skrovet, och där var en pojke i en plastkajak. Lyckan var stor när han gick ombord. Rundtur i båten och ett evigt småtjattrande. Underbart att höra deras glada små röster medan de gick igenom båten och dess utrustning i detalj. Allt skulle jämföras och diskuteras. Men glädjen och en spänning av förväntan hängde i luften.
Vi fortsatte arbeta med att få i jollen i vattnet för att kunna ta oss in. När allt var klart hoppade vi alla i och tog kajaken på släp. Det var vågor, en ny upplevelse vid ilandstigning. Olof styrde in mot land och stängde av motorn för tidigt. Han tänkte att vågen skulle få ta oss in, men i själva verket kom en annan våg bakifrån, som vi skulle glidit in på med motorns hjälp . Det blev stor uppståndelse och vi fick snabbt hjälp att dra in jollen för hand. Vi fick då höra att två jollar slagit runt. Puuu, ännu en lärdom att ta med sig i bagaget.
Vi hade blivit förvarnade att detta var en nudiststrand men tänkte inte så mycket på detta till att börja med. Vi la oss på sanden och kopplade av och barnen sprang direkt ut och lekte i vågorna och de små lekte vid strandkanten. Snart blev det ganska påtagligt att vi var de som stack ut och var annorlunda. Flera tittade på oss som om det var vi som inte platsade in och självklart berodde det på bikinis och badbyxor. På strandstråket vid vattnet gick det nakna människor i alla former. Rätt som det var kom två små bulldoggar och förstörde stämningen . Emma berättade att en hade varit framme och kissat på hennes plastpåse, något sorts revirbeteende och nu tog Gustaf upp kampen för att visa dessa små plågoandar sin plats. Ut med armarna som när man leker apa, röt högt och sprang fram mot hundarna. Först tittade de förvånat på honom men sedan när det hela upprepades med flaxande armar och blottade tänder, så sprang de gnyende tillbaka till husse som låg under en parasoll. De var efter detta inte lika närgångna, utan studerade oss på avstånd. Kanske undrade de vilken konstig hund som förändrades så snabbt till att bli en snäll människa.
Vågorna var lockande och man kunde inte låta bli att bodysurfa. Kraften var häftig när man låg, väntade in dessa fina vågor och sedan simmade med i full fart framåt och surfa med i en hisnande fart. Emil försökte sig på att simma med en bräda men det var svårt i början, han hade ju aldrig gjort det förut. Oliver kom snabbt till undsättning och visade hur man gjorde. Det var fortfarande svårt att få till det och många blåmärken blev det. Lovisa och Emma lekte i vågorna, som slog dem till marken ibland men de var snabbt uppe igen. Prata om gymnastiklektion, det var jobbigt att hoppa, stå emot och simma med.
På kvällen hade vi knytkalas på Caminante och vilket knytis det blev. Massor av god mat, kryddiga köttfärsspett, dijonsenap marinerat kött, chorizokorv, stekta grönsaker, pasta sallad, grönsallad, tonfiskröra med ris och äpplepaj med vispgrädde till efterrätt. Allt sköljdes ner med mycket vin, öl och spanskt brännvin. Det klassiska vinet heter Don Simon och kostar 10 kr litern, ölen varierar men vanligt är san Miguel, men flera av oss tycker även mycket om en sorts läskeblask, lättöl blandat med citronläsk. Det blev mycket trevliga historier medan barnen lekte kull i denna ”något större båt”. Vi var alltså fyra familjer, vilket innebär åtta vuxna och nio barn. Helt otroligt, där satt vi i en båt, i en vik, i Spanien, ett helt gäng svenskar, drack, åt och hade det förträffligt trevligt i nya vänners lag. /Kristina