Nu var det dags att göra en ordentlig utflykt. Gustaf och Tina med familj på Caminante hade gjort samma utflykt dagen innan och vi hade fått busstidtabell och lånat en guidebok av dem. Vi fick skjuts av dem in till stranden och med ryggsäckar på ryggen var vi redo för äventyr. Självklart blev vi sena, vilket är en klassiker i vår familj. Denna gång var det pojkarna i familjen som absolut måst skölja sanden från sina fötter och torka dem innan skorna åkte på. Vi stressade och kom fram till vad vi trodde var busshållplatsen, ca 5 minuter innan avgång men det visade sig vara tokigt. Efter ett tag kom en vänlig själ ut från lokala puben och försökte tala om för oss, att bussen gick från det centrala torget och inte kom förrän om en timme. Det tog en stund att reda ut allt, då vi inte kunde någon spanska och han ingen engelska. Men med hjälp av händer, fötter och lite franskengelskspanska så förstod vi varandra. Vi hittade både turistbyrån och busshållplatsen.
Väl inne på bussen åkte den med en hiskelig fart på smågatorna, som slingrade sig upp och ner för bergen utmed vattnet. En otrolig vacker väg med odlingar av citroner, apelsiner och mycket vindruvor vid sidan om vägen. Tyvärr mådde vi kanske inte så bra, trots att vi satt längst fram. Lovisa kräktes lite snyggt i en plastpåse, vilket ingen märkte förrän vi skulle gå av och påsen skulle slängas. Bussen tog ca 1 timme. Väl framme gick vi mot Santiago de Compostella. Målet var självklart katedralen som många vallfärdar till, där Aposteln St. James är begravd. Historiens vindslag känns tydligt i denna stad. De små gränderna med den gamla arkitekturen, blandat med klosterbyggnader och kyrkor går man inte förbi oberörd. Vi åt vår matsäck framför kyrkan Mastiro de San Martinio Pinario från 1500 talet. Åt glass i gränderna och tillslut kom vi fram till den magiska Cathedralen. Romarna började bygga en Cathedral här 1075 och sedan har den byggds om och byggts till under åren som gått. Vi läser om medeltiden i skolan, om bland annat kyrkor och kloster, vilket gav situationen ett annat skimmer. Vi tände ljus, vilket i praktiken innebar att lägga en peng i en automat så tändes en ljusdiod (säkert ledlampor) inne i ett inglasat utrymme. Inte vad vi tänkt oss, den moderna tekniken har letat sig in även här. Prakten var enorm, stämningen hög och det kändes högtidligt att få vara här.
Efter besöket fortsatte vi att strosa i gränderna, tittade lite i affärerna och satte oss slutligen på ett utekafé vid en park i utkanten av orådet. Barnen fick fruktdricka med krossad is och vi drack kaffe. Sedan bar det av till universitetet och vi såg en massa bokaffärer på vägen. Mitt i mot universitetet satte vi oss ner och åt middag, i form av matiga smörgåsar och barnen åt hamburgare eller en smörgås med hamburgare. De tyckte om dem i alla fall trots att det var både ost och skinka utöver hamburgaren i brödet. Sen var det dags att ta bussen hem. Denna gång tog vi direktbussen, så det var en mycket behagligare resa hem. /Kristina