Olyckor kommer sällan ensamma,

Vi är nu tillbaka i Simrishamn, verkar som vi aldrig kommer här i från…. Trassel med motorn är det sista man vill ha! Tidigare har jag tyckt synd om dem som hamnat i detta träsk.
Problemen har fortgått under hela helgen och nu är det måndag. Vi tror oss ha äntligen hittat felet, men då gäller det att hitta någon som är villig att åtgärda det. Med stor sannolikhet är det topplockspackningen som har gått sönder. Vi har en packning ombord, så det gäller bara att få hit en mekaniker som kan montera den. Efter många om och men så har vi hittat en person, men han kommer inte förän på onsdags morgon. Så efter att ha levt i en bergodalbana mellan hopp och förtvivlan, verkar det nu som det löser sig.
Vi trodde först det var termostaten, den visade sig vara trasig, vi hade en extra ombord men den var också kaputt. Jakten på en termostat hade börjat, olof på kryckor runt i simrishamnsverkstäder och bensinmackar och jag med telefonen som vapen, omöjligt visade sig på en helg. Simrishamn sover verkligen på helgen och när man råkade träffa eller ringa någon som svarade de en som man kom från Mars, på en helg – aldrig, återkom på måndag! Till och med kustbevakningen verkar sova eller ha semesterstängt.
Men det stämde ändå inte, vi trodde då det kunde vara värmeväxlaren och blev rätt förtvivlade, sedan trodde vi att det var kylvattenpumpen och hamnade ännu längre ner i förtvivlan, men så ringde Olof Bosö motor och vår kära Robin och lugnet spred sig. Tillbaka till termostaten. Trots att han var på semester fick gärna ringa, men reservdelar kunde vi inte få förrän nästa vecka.
I dag på morgonen så fick vi tillslut tag i en VolvoPenta termostat och den passade men efter en halvtimmes körning var motorn varm igen, både Olof o jag hoppade nästan i sjön. Ett räddande samtal till Henke förändrade bilden, topplockspakningen kom upp som allternativ, ett samtal till Robin på bosö motor och allt föll på plats, hoppas nu att alla kloka hjärnor har dragit rätt slutsats.
Om vi bortser från all misär med motorn, har vi haft det fantastiskt. Barnen har haft skola lite smått på förmiddagarna, läst i böcker, varit på turistbyrån och skrivit om Simrishamn. Vi har gått runt i staden, tittat på hus, föreställt oss hur det var att leva förr i tiden i dessa gränder. Vad gjorde barnen då, hur förflyttade man sig och vad åt man. Det blev spännande historier som växte, vi pratade mycket om brott och straff. Barnen hade sett en utställning av misstag på Kalmar slott som handlade om straff för olika brott förr i tiden. Ganska otrevliga bilder och det kom upp nu när vi ”lekte”.
Vi har haft ett underbart väder med svaga vindar, barnen har kunnat bada på den stora fina sandstranden utanför staden. Kallt, men det verkar som barnen inte bryr sig om alls, bad och till ock med simtag. Gustaf i barnens armar – en underbar syn – blåa läppar och skrikande springande upp på stranden när en fisk kom för nära.
Kvällen i går avslutades med grillning av mycket möra entrecoteskivor, råstekt potatis och en stark tzatiki. Emil och Olof bjöd på sång av Håkan Hellström. Vi var alla utom oss av lycka för en stund, jag höll om Lovisa och hon sa -Det var detta jag menade mamma, nu är vi tillsammans. Vi mös medan solen gick ner över Simrishamn.
// Kristina