Ligger nu bra, långsides i den ”nya” marinan, Port du Grand Large. Solen skiner och barnen tittar på film. Det ska bli busväder i natt och i morgon, så vi tar det lugnt. Olof är nu på benen och frisk, men som alla karlar så är det fortfarande synd om honom… Dvs liggande med solbrillorna på och ölen i näven i sittbrunnen. Men nu har nästa deckat, Emil har fått 39 graders feber och är helt sänkt.
Vi har haft en bra tur ner från Ijmuiden, dock tråkigt med all motorgång, att inte lyckas få till autopiloten gör oss dock specialister på styrning av vår lilla dam. Det är även lättare att hålla sig vaken på natten, skulle man dock nicka till så finns alltid, godis, kaffe och lite olika typer av benlyft. Måste se rätt komiskt ut för vi har dessutom ingen fungerande belysning på kompassen så ficklampan hänger över kompassen, pannlampa används eller handklickande var femte minut. Allt går om man bara vill. Faktum är att jag uppskattar mina vakter mycket, mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Det är lugnet, få en stund för mig själv och mina egna tankar. Men denna natt var speciell då vi båda var uppe på helspänn fram till tolv. Vi skulle förbi Euro Port, Rotterdam, en av Europas största kommersiella hamnar i mörker. Det var helt overkligt, som i ett data spel, alla dessa ljus från hamnens kranar och hus. Mitt emellan två gegantiska armar kommer det fartyg som kanonkulor, från alla håll och till och med i bredd. Från motsatt håll kommer lika många och de ligger liksom på kö i all oändlighet. Vi lägger oss som vi ska i rännan för att korsa inloppet. Jag tittade på nav.dator, det gjorde mig inte mycket lugnare så jag gick upp igen och tittade på infernot, Olof anropade hanmncentralen och han tackade. Men så hände något märkligt, det blev en lucka – inga fartyg på en stund, ungefär som om de var utan ammunition och var tvungna att ladda om, eller när röda havet delade sig …. Tack i alla fall.. Men när vi väl var framme, mitt i skottelden så var dessa ”satyg” där igen, men med lite hjälp från centralen var vi över, ett fartyg girade något och släppte fram oss.
Sedan gick Olof till kojs och jag fick natten för mig själv, vi gick bredvid en ”parkeringsplats för sovande satyg” dvs ankringsplats för fartyg, de låg där som i en tecknad film små pratande med varandra. Såg rätt mysigt ut .. Tror jag kom upp till 52 fartyg,sen slutade jag räkna. Vid tre var det dags att få sova men denna gång fick vi hjälpas åt en stund då ”satygen” blev för många. Tillslut blev sängen min och den efterlängtade sömnen.
Efter frukost hade vi den efterlängtade skolan igen, det är märkligt hur roligt något kan bli som tidigare var mer av ett tvång. Nu får jag skäll när skolan uteblir av någon anledning och Lovisa är sur för att vi inte haft engelska på schemat ännu.
Jag har fått lägga om hela planeringen. Att ha två barn med två år emellan ställer speciella krav. Vi har även kommit unifund med att ett huvudämne per dag räcker. Men varje dag vävs läsning,både högt och enskilt in och de får skriva i sina skivböcker som vi rättar. Just nu har vi läst och arbetat med de länder vi besöker. Vi har kartböcker och en toppen bok i gegrafi, där information om alla europeiska länder finns med med. Vi diskuterar och de får välja ämnen att skriva om. Idag blev de dock ombedda att skriva om olika saker, Emil fick fortsätta läsa om demokrati och diktatur och skriva om detta. Lovisa läste om sommaren, djur i svensk natur och skrev om rävar. Just nu sitter hon med ett kallekunskap spel i engelska. Gustaf har också skola när de andra två har enskilt arbete, han har tränat på siffror och att räkna till 10, former, färger etc.
Vi har även haft matte och detta är en av deras favoriter. De arbetar enskilt mycket och jag försöker ha genomgong först.
I morgon ska vi in till stan, ha skola och vara lite turister. Hoppas Emil är bättre annars får han ”ringa in sig sjuk” och stanna i kojen.
Hälsningar Kristina
3 kommentarer till Dunkerque a la France