Miss My Sweden

Ligger nu bra, långsides i den ”nya” marinan, Port du Grand Large. Solen skiner och barnen tittar på film. Det ska bli busväder i natt och i morgon, så vi tar det lugnt. Olof är nu på benen och frisk, men som alla karlar så är det fortfarande synd om honom… Dvs liggande med solbrillorna på och ölen i näven i sittbrunnen. Men nu har nästa deckat, Emil har fått 39 graders feber och är helt sänkt.
Vi har haft en bra tur ner från Ijmuiden, dock tråkigt med all motorgång, att inte lyckas få till autopiloten gör oss dock specialister på styrning av vår lilla dam. Det är även lättare att hålla sig vaken på natten, skulle man dock nicka till så finns alltid, godis, kaffe och lite olika typer av benlyft. Måste se rätt komiskt ut för vi har dessutom ingen fungerande belysning på kompassen så ficklampan hänger över kompassen, pannlampa används eller handklickande var femte minut. Allt går om man bara vill. Faktum är att jag uppskattar mina vakter mycket, mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Det är lugnet, få en stund för mig själv och mina egna tankar. Men denna natt var speciell då vi båda var uppe på helspänn fram till tolv. Vi skulle förbi Euro Port, Rotterdam, en av Europas största kommersiella hamnar i mörker. Det var helt overkligt, som i ett data spel, alla dessa ljus från hamnens kranar och hus. Mitt emellan två gegantiska armar kommer det fartyg som kanonkulor, från alla håll och till och med i bredd. Från motsatt håll kommer lika många och de ligger liksom på kö i all oändlighet. Vi lägger oss som vi ska i rännan för att korsa inloppet. Jag tittade på nav.dator, det gjorde mig inte mycket lugnare så jag gick upp igen och tittade på infernot, Olof anropade hanmncentralen och han tackade. Men så hände något märkligt, det blev en lucka – inga fartyg på en stund, ungefär som om de var utan ammunition och var tvungna att ladda om, eller när röda havet delade sig …. Tack i alla fall.. Men när vi väl var framme, mitt i skottelden så var dessa ”satyg” där igen, men med lite hjälp från centralen var vi över, ett fartyg girade något och släppte fram oss.
Sedan gick Olof till kojs och jag fick natten för mig själv, vi gick bredvid en ”parkeringsplats för sovande satyg” dvs ankringsplats för fartyg, de låg där som i en tecknad film små pratande med varandra. Såg rätt mysigt ut .. Tror jag kom upp till 52 fartyg,sen slutade jag räkna. Vid tre var det dags att få sova men denna gång fick vi hjälpas åt en stund då ”satygen” blev för många. Tillslut blev sängen min och den efterlängtade sömnen.
Efter frukost hade vi den efterlängtade skolan igen, det är märkligt hur roligt något kan bli som tidigare var mer av ett tvång. Nu får jag skäll när skolan uteblir av någon anledning och Lovisa är sur för att vi inte haft engelska på schemat ännu.
Jag har fått lägga om hela planeringen. Att ha två barn med två år emellan ställer speciella krav. Vi har även kommit unifund med att ett huvudämne per dag räcker. Men varje dag vävs läsning,både högt och enskilt in och de får skriva i sina skivböcker som vi rättar. Just nu har vi läst och arbetat med de länder vi besöker. Vi har kartböcker och en toppen bok i gegrafi, där information om alla europeiska länder finns med med. Vi diskuterar och de får välja ämnen att skriva om. Idag blev de dock ombedda att skriva om olika saker, Emil fick fortsätta läsa om demokrati och diktatur och skriva om detta. Lovisa läste om sommaren, djur i svensk natur och skrev om rävar. Just nu sitter hon med ett kallekunskap spel i engelska. Gustaf har också skola när de andra två har enskilt arbete, han har tränat på siffror och att räkna till 10, former, färger etc.
Vi har även haft matte och detta är en av deras favoriter. De arbetar enskilt mycket och jag försöker ha genomgong först.
I morgon ska vi in till stan, ha skola och vara lite turister. Hoppas Emil är bättre annars får han ”ringa in sig sjuk” och stanna i kojen.

Hälsningar Kristina

Sitter nu i Iijmuiden seaport marina och tvättar våra lakan efter alla influensasvettningar. I dag bär det senare vidare mot England om vädret tillåter, har en väderlucka fram till lördag.
Men om vi går tillbaka i tiden något så gick seglingen ner från Simrishamn bra men mycket segling blev det inte utan mest motorgång. Förutom glapp i en sladd till tempraturmätaren till motorn och en lanterna som fått tuppjuck så har allt flutit toppen. Slussarna i kanalen kunde vi dock varit utan, men tack vare varnande samtal från Gyrgen så var vi i alla fall lite förberedda. Fort gick det och slussen avsedd för småbåtar var trasig så det blev fartygsslussen. En holländare smet före på insidan och prejade ut oss i mitten på Slussen, lite turbulens blev det när en stoppskylt dök upp så vi inte kunde lägga till. En snäll tysk vinkade åt oss att strunta i detta och vi la oss före alla andra i stället. Han la sig framför oss. Sedan var det bara att hoppa ner 1,5 meter på flytbryggor täckta av alger. Olof med sitt brustna muskelfäste klättrade ner, ungefär lika smidigt som en flodhäst på land. När vi sedan lyssnade på radion sa de att man skulle betala när vi låg som högst, vi lydde och det visade sig att alla gjort tvärt om så jag fick springa upp för stegen och betala. Han i kassan skakade på huvudet men log samtidigt ett stort varmt leende, vi kom ut sist ur Slussen. Pust, vi klarade med andan i halsen, hög puls, många svordomar och klarsignal skor. Nu började min onda hals bli riktigt illa. Jag frös och gick till kojs, ungefär kl 12 väckte Olof mig och då mådde jag riktigt dåligt, huvudverk och hög feber. Tanken på att lägga till skämdes som att springa en maraton. Vi gick in i en liten yacht club strax norr om Rendsburg. Den heter yacht service Schreber marina. En man kom ner i och mötte oss, han hade varma snälla ögon och frågade försynt hur lång båten var, hur länge vi skulle stanna och vad vi hette. Han hjälpte oss självklart att lägga till långsides på den yttersta bryggan. Sedan frågade han vänligt, nästan som om han skämdes, om 16€ gick bra som avgift. Han skulle komma tillbaka senare och ta betalt. Vi ramlade båda ner i våra kojer och sov. Vi vaknade senare till ett underbart ljud, disk som skramlade och barn som viskade. När vi kom upp överraskades vi av att båten var städad och berget med disk var diskat. Vilken överraskning kramar och pussar varvades med glädjande utlopp. Barnen badade sedan från vår brygga och lekte livräddning med fendrar. Gustaf simmade på rygg i sin flytväst och livet var toppen.
Sedan var det dags för skola (matte) och tvättning både oss själva och kläder.
När den trevlige hanmnkaptenen kom senare, visade det sig att han tyckte vi skulle betala 14€ istället. Vi köpte även diesel och färskt bröd. Detta ställe rekommenderar vi starkt, om det inte vore att vi hade brott vidare så hade vi med glädje stannat ett tag. Ur mysigt ställe säger barnen….
Efter kanalen gick vi vidare till Ijmuiden utanför Amsterdam. Ur trist ställe, verkar lite vara ett ”föredetta” ställe. Dyrt och tråkigt, Inget hjärta och minsta möjliga servise. Vi vill här i från men ligger fast två nätter på grund av väder och att nu är Olof deckad i samma influensa. 40 graders feber i går och sängliggande.
Lite fritt översatt kvitto (har egentligen ingen aning om vad det betyder)
1* touristenbelasting 4,5 …..turist belastning 4’5€ – vi skänker oss som en belastning när vi ställerfrågor trots att vi betalt 40 kronor för det varje dygn. 35 € betalar vi per natt och då kostar expelvis vatten 0,5. Som sagt inte att rekommendera för en långseglare men liten budget.
När han låg nerbäddad och tittade på film så gjorde vi andra en buss utflykt till stadens utkanters, köpte sjökort och mat. Mysig picknick med grillade revben och jordgubbar.
Annars var alla toppen trevliga inne på köpcentret och många vi mött har stannat glatt och språkat. Inte för att vi förstår något, vi nickar och ler, några ord på engelska och så går vi vidare.

/Kristina

Nu har vi lämnat Simrishamn, för tredje gången och hoppas innerligt att det blir den sista. Solen skiner och vi rullar sakta sida till sida, ostlig vind på 2m/s vi har precis satt i oss mustiga mackor med stekt ägg och örtsalt,mumsigt. Lovisa ligger uppe på deck och stångas med den sedervanliga sjösjukan.
Motor har idag fått en riktig behandling, topplockspackningen är bytt och kylSystemet är avluftat. Vi tackar Jan (mekaniker) för din insats . Det var både roliga och lärorika timmar i ”källaren”, hälsar kaptenen. ”varje dag lär maN sig något nytt”. Motor går nu som en klocka, farten har ökat en knop vid 1100 varv.
Familjen i övrigt har spenderat dagen på bank, lekpark och strandbad i havet.
/ kristina

Vi är nu tillbaka i Simrishamn, verkar som vi aldrig kommer här i från…. Trassel med motorn är det sista man vill ha! Tidigare har jag tyckt synd om dem som hamnat i detta träsk.
Problemen har fortgått under hela helgen och nu är det måndag. Vi tror oss ha äntligen hittat felet, men då gäller det att hitta någon som är villig att åtgärda det. Med stor sannolikhet är det topplockspackningen som har gått sönder. Vi har en packning ombord, så det gäller bara att få hit en mekaniker som kan montera den. Efter många om och men så har vi hittat en person, men han kommer inte förän på onsdags morgon. Så efter att ha levt i en bergodalbana mellan hopp och förtvivlan, verkar det nu som det löser sig.
Vi trodde först det var termostaten, den visade sig vara trasig, vi hade en extra ombord men den var också kaputt. Jakten på en termostat hade börjat, olof på kryckor runt i simrishamnsverkstäder och bensinmackar och jag med telefonen som vapen, omöjligt visade sig på en helg. Simrishamn sover verkligen på helgen och när man råkade träffa eller ringa någon som svarade de en som man kom från Mars, på en helg – aldrig, återkom på måndag! Till och med kustbevakningen verkar sova eller ha semesterstängt.
Men det stämde ändå inte, vi trodde då det kunde vara värmeväxlaren och blev rätt förtvivlade, sedan trodde vi att det var kylvattenpumpen och hamnade ännu längre ner i förtvivlan, men så ringde Olof Bosö motor och vår kära Robin och lugnet spred sig. Tillbaka till termostaten. Trots att han var på semester fick gärna ringa, men reservdelar kunde vi inte få förrän nästa vecka.
I dag på morgonen så fick vi tillslut tag i en VolvoPenta termostat och den passade men efter en halvtimmes körning var motorn varm igen, både Olof o jag hoppade nästan i sjön. Ett räddande samtal till Henke förändrade bilden, topplockspakningen kom upp som allternativ, ett samtal till Robin på bosö motor och allt föll på plats, hoppas nu att alla kloka hjärnor har dragit rätt slutsats.
Om vi bortser från all misär med motorn, har vi haft det fantastiskt. Barnen har haft skola lite smått på förmiddagarna, läst i böcker, varit på turistbyrån och skrivit om Simrishamn. Vi har gått runt i staden, tittat på hus, föreställt oss hur det var att leva förr i tiden i dessa gränder. Vad gjorde barnen då, hur förflyttade man sig och vad åt man. Det blev spännande historier som växte, vi pratade mycket om brott och straff. Barnen hade sett en utställning av misstag på Kalmar slott som handlade om straff för olika brott förr i tiden. Ganska otrevliga bilder och det kom upp nu när vi ”lekte”.
Vi har haft ett underbart väder med svaga vindar, barnen har kunnat bada på den stora fina sandstranden utanför staden. Kallt, men det verkar som barnen inte bryr sig om alls, bad och till ock med simtag. Gustaf i barnens armar – en underbar syn – blåa läppar och skrikande springande upp på stranden när en fisk kom för nära.
Kvällen i går avslutades med grillning av mycket möra entrecoteskivor, råstekt potatis och en stark tzatiki. Emil och Olof bjöd på sång av Håkan Hellström. Vi var alla utom oss av lycka för en stund, jag höll om Lovisa och hon sa -Det var detta jag menade mamma, nu är vi tillsammans. Vi mös medan solen gick ner över Simrishamn.
// Kristina

Vi har tillbringat ett par dagar i Kalmar. Dagarna har fyllts med fortsatta förberedelser i form av bl.a. Installation av ny förångare och kompressor till vår frys. Barnen har funnit nya lekkamrater på en tysk grannbåt, en familj på fem på väg till Kanarieöarna. Själv har jag hunnit med att besöka Kalmars Länssjukhus efter att ha trampat snett mellan kullerstenarna… Doktorn gav grönt ljus att segla vidare men förmanade också. Foten behöver vila, det finns väl flera händer i besättningen…

Väderprognosen förutspår högtryck till veckoslutet. Vindarna ska vara nordvästliga den närmaste tiden. Det passar oss perfekt. Vi lämnade Kalmar kl. 18.00 och avser att gå direkt till Holtenau vid Kielkanalens norra mynning.

/Olof

Äntligen har vi lyckats kasta loss från brygga, fullastade och inte färdig stuvade kom vi i väg kl 22.00 den 2 Augusti. Första färden var kort bara ca en timme från Slagsta. På bryggan stod Håkan med familj och vår kära granne Ville   och vinkade av oss. Gud vad skönt det kändes att komma ut, även om ens lite overkligt. Mörkret kom snabbt med med fullmåne som visar vägen kan inget gå fel (eller…). Att ankra i viken vi hittade var svårare än vi trodde, blålera, sand  och en kätting som tjinkar. Döds trötta gick vi till kojs, gustaf hade då redan somnat gott uppe på däck och vi fick bära ner honom. En sak är säker om bord på en båt blir man både stark och smidig. Barnen sover som prinsar och prinsessor i sin akterruff och vi sover lika gott i vår förpiken.

Nästa morgon vaknade vi alla i lugn mak, mycket kaffe i sittbrunnen och goda ostsmörgåsar. Olof och jag hann börja det sista arbetet med att stuva undan, vi såg då kastrullen på sittbrunnstaket  ochresten av röran. Men sakta men säkert närmade vi oss möjlig avfärd. Slutligen blev det tvagning med tvål och schampo, alla skulle i det skummande vattnet. När vi väl kom i väg var det redan eftermiddag, faktiskt nära kvällen. Södertäljekanal gick vi igenom kl. 21.00och ankrade inför natten. Vi tar det lugnt nu i början för att återhämta  kraft. Nu ligger vi fåfängan ( lat58,51N-lon17,42E)Vi gör det sista för att sedan segla direkt till Kalmar.

Många kramar till er alla

K

Vi har jobbat väldigt mycket .Fast det ska bli ännu roligt att segla iväg 🙂

Nu sitter vi här äntligen och har fått igång hemsidan, ha inte för stora förväntningar nu i början för fokus ligger fortfarande på att komma iväg men vi börjar så smått…