Hej på er alla!
Det var länge sedan jag skrev känns det som. Passagen av kanalen gick fint. Men det var pirrigt. Inget fick gå snett och det är då man kan bli en smula nervös. Motorn gick som en klocka. Vi fick bra ”Advisors” (lotsar) och vår extra besättning, Staffan från båten Salsa, Björn från Lady Glijon och Al från USA som är besättningsma på Our Adventure fungerade bra tillsammans med oss. Anledningen till denna extra besättning är att man måste vara fyra vuxna ombord för att hantera en tross var i slussarna. En liten kul sak var att Al är passionerad cyklist och även tävlar på hög nivå. Han var nu 65 år gammal men såg ut som en mycket vältränad fyrtioåring! Han var läkare och hade varit involverad i USA’s olympiska kommité och då vid ett par tillfällen träffat självaste Lance Armstrong. Vi hade trevliga samtal om cykling och när vi skiljdes åt sa vi att vi skulle cykla tillsammans om/när vi skulle komma till Los Angeles där han bor. I’ve got spare bikes…
Efter kanalpassagen låg vi för ankar på Stilla Havs-sidan utanför Panama City under några dagar. Kristina blev förkyld med feber. Jag själv fick ont i ryggen och var riktigt mör. Trots det kämpade vi på. Handlade ytterligare mat, stora vattendunkar och annat som vi ansåg nödvändigt inför seglingen över Stilla Havet. Till slut kom vi iväg och det var en oerhörd lättnad att komma bort från köpcenter, taxibilsresor (dock billiga), vandringar runt runt för att finna saker vi hade fått för oss var viktiga. Trötta på att inte riktigt kunna göra oss förstådda då det inte alls är självklart att man talar engelska i Panama.
Vi skulle ta oss en dagsetapp söderut mot Las Perlas-arkipelagen. Det blev en fin tur. Vi fångade fyra kilosmakrillar, en tonfisk på 2-3 kilo, såg en mängd rockor hoppa högt upp ur vattnet. Plötsligt dök en val upp 10-15 meter vid sidan av båten. Den andades och dök igen. Ett ögonblick, så var den borta.
Vi låg för ankar i ett sund mellan Isla Chapera och Isla Mogo Mogo. Stannade fem dagar. Det skulle egentligen bli ett kortare stopp men kapten tog tillfället i akt att bli förkyld med feber. Stoppet inleddes trots det med diverse arbeten, oljebyte i backslag, ny kabeldragning för vår gamla autopilot som vi aldrig kunnat lita på. Förhoppningen var att om den fick nya fina kablar skulle den fungera bättre. Den kommande seglingen till Galapagos skulle sannolikt innebära mycket motorgång och då är vi beroende av en autopilot för att slippa handstyra dag & natt. När dessa arbeten var utförda, beordrades kapten vila!
Kristina och barnen snorklade på reven och såg en mängd fisk bl.a. Ballongfisk, färggranna Papegojfiskar på bortåt en meter, ”Triggerfish” och rockor. Stränderna var fantastiska och bara besökta av ett fåtal familjer, par från båtar som ankrat som vi.
Så var det dags att åter lätta ankar. Det var den 17/4 på morgonen. Vi fick strax fin vind och seglade sedan, bortsett från några timmar på eftermiddagen med motorgång, med god fart resten av dagen, kvällen och natten. Det kändes overkligt att periodvis se farten pendla runt 8 knop. Vi hjälptes fram av en kraftig sydgående sröm.
Nu på torsdag förmiddag 18/4 går vi för motor igen. Vinden är för svag för att göra någon vettig framfart utan motor trots att vi fortfarande hjälps framåt av den nu avtagande sydgående strömmen. Kursen är satt mot den Colombianska ön Malpelo som vi eventuellt kommer att runda i vår jakt på fin seglingsbar vind och medström.
Fiskelinan är utsläppt i ”skafferiet” som vi har runt båten. Igår fångade vi ett antal fina makrillar som nu ligger filéade i frysen, kanske kan vi få tonfisk idag? Det är slående hur fullt av liv detta havsområde är. Vi fångar fisk på löpande band, ser val, sköldpadda och idag även haj runt båten. Är det en försmak av det vi kommer få uppleva på Galapagos…?
/Olof
(18/4) Hälsning från båten
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.