För att få plats med all mat som ska med på överseglingen har vi varit tvungna att stuva om i båten och organisera om utrymmena. Därför var det naturligt att tömma sittbrunnslådorna. Efter en stund skrek Olof till och bad om något hårt att slå med eller om vi hade gift. Vi hade fått ett odjur ombord, ca 4-5 cm långt och snabbt hade den gömt sig. Vi var definitivt inte förberedda på att få Kackerlackor ombord. Alla pratar om dessa ”äckliga” kryp som i sig är ofarliga, men de förökar sig oerhört snabbt och smutsar ner. Har man dessutom fått dem ombord är det nästan omöjligt att bli av med dem.
Vi satte snabbt upp fällor och Olof bokstavligen flög i väg till industriområdets affärer för att handla bekämpningsmedel. Allt i sittbrunnsbänkarna åkte ut, tvättades och doppades i saltvatten. Olof kom tillbaka med ett dunder medel som vi sprejade med, sedan skruvade vi loss en bräda i sittbrunnens botten och tog vi fram spannarna. Sex stycken fylldes åt gången och sedan började vi hälla ner allt i sittbrunnen. Självlänsarna fungerade utmärkt, allt guck sedan urminnes tider tillsammans med vattnet rann ut i havet.
Vi hoppades på att kräket skulle sköljas med men ack så fel vi hade. När vi för säkerhets skull tog bort en planka till, då hittade vi honom, en enorm, brun ”skalbagge” med långa smala ben. Giftet togs fram med en himla fart och sen som en ren reflex kom slaget och han delades på mitten. Barnen ville absolut se på hur den såg ut och då såg vi att han hade rejäla vingar.
Vi fick senare tröstande ord från våra vänner som sa att de stora baggarna med vingar inte förökar sig på samma sätt, men vi fick mer eller mindre panik och städade hela båten noggrant och satte ut fällor överallt. Det positiva med denna kråksång var dock att vi fick testat självlänsarna (städat bort all smuts, gamla pennor och andra saker som kommit ner emellan brädorna.). Vi är nu väl rustade inför eventuella krig med kackerlackor framöver. /kristina